Hej du underbara vackra! :)

En underbar dag!

Dagen började med att Pappa kom hit, handlat åt oss hade han också gjort, tacktack!
Sen for vi på LEKIA och handlade lite leksaker åt gumman och en nappflaska åt Isabella.. efter det så satt vi och surrade och lekte med Felicia.. sen åkte han hem mot byn igen och jag vart deprimerad och nere likafort som man hinner blinka med ögonen. Hatar verkligen när han åker :/ Nu låter jag som ett litet barn, men han är den ende normala i våran såkallade familj eller vad fan man nu ska kalla den för. Resten kan dra! Under mina 21 år har jag haft max 2 bråk med Pappa.. resten av the family då? Ööh, miiinst varje vecka är det något! Bråk, skitsnack, hot, anklagelser.. folk ber varandra fara åt helvete till höger och vänster när man minst anar det. Och det absolut värsta av allt är att JAG blir inblandad och det är inte på egen begäran! Åhh vad leds man kan bli! Dessutom bryr jag mig inte speciellt mycket om jag skriver ut sanningen här i bloggen, som sagt man väljer själv hur mycket man vill ge ut av sitt liv.. eller hur?

Tur som attan iaf att bebis är född, var grymt orolig där ett tag.. Fick åka ambulans (tack vare min mamma)  i halvt ilfart till akuten sedan förlossningen när det bara var ett par veckor kvar tills snittet skulle bli av. Som tur var så var allt bra med bebisen, fick ligga i ctg:n som registrerade "falska värkar" och sammandragningar.. Det hela började med att jag sovde hos mamma, dagen därpå när vi vaknat och ska äta så blir det krig på riktigt mellan mig och henne.. hon knuffar mig in i köksbordet och med min då stora gravidmage så prickar det rakt mot bordet. Jag får värkar efter en stund.. ondare och ondare.. Jag frågar henne snällt om hon kan köra mig till sjukhuset eftersom hon var den närmaste mig just då med körkort och bil. Till svar får jag nej, jaaha tänker jag.. då är det bara att ringa 112. Vad fan ska jag göra, krypa till sjukhuset? Nå inte! Medans jag plockar ihop det viktigaste och sådant så försvann mamma.. då hade hon hoppat i duschen, visst normalt.. ut  kommer hon och osar schampo. Jävligt normalt att hoppa i duschen och skita i om ens dotter står där med värkar. Och till råga på allt så säger hon, "jaa, ambulansen får då minsann prata med mig innan ni åker iväg" haha, jag skulle inte tro det.. Vad ´FAN tror hon egentligen?? Att dom har all fucking tid i världen när dom ska iväg med ilfart och kolla så att bebis och jag mår bra... ne, inte är det då fel på knäna! Ja hörrni, min släkt/familj är inte normal på något sätt.. ibland önskar jag att jag fick byta, då hade jag inte mått som jag gör.

Trots allt så älskar jag henne, hon är ändå min mamma men någon motta får det väl ändå vara.


Nåväl. ett par veckor senare kom det ju en Isabella som är fullt frisk och som inte föddes för tidigt..


Nu nog, ska städa lite.. och poppa musik så man kommer på andra tankar. Orkar inte lägga all min energi på att vara låg nå mera.