Vet ni vad jag hatar allra mest? Lögnare och folk som absolut inte kan vara ärliga.. spelar ingen roll hur mycket fakta och svart på vitt man visar ändå så måste man göra allt till det sista med lögnen. Blå neka och fortsätta ljuga. Vad är det för fel egentligen? Tycker inte ni att det är lika att vara ärlig från första stund? Blir ju bara värre senare. Jag kan gott säga att jag inte varit ärlig alla gånger, jag har ljugit.. bedragit och allt detdära. MEN folk kan ändras.. fast man själv inte kan tro det ibland. Fast hur många chanser som helst ger man väl inte? Jag blir riktigt illamående av lögner och skit! Jag har varit med om alldeles för mycket för att lita på någon överhuvudtaget, att öppna mig för mycket för någon.. jag vet att detta stämmer "vet en så vet alla". Då kan man lika gärna hålla käft om sina hemligheter.. Ååh vad leds jag blir på allt ibland. Jag har nu insett vilka som är mina vänner och inte. Jag har hellre få men riktiga än många och falska.

Nu till annat, annars blir jag bara mer irriterad. Vela bara skriva av mig litegrann!

Ha det, och var rädda om varandra! Livet går inte i repris.