4e Oktober 2010

Hej på er! Mår ni bra? Jag hoppas det iallafall, förlåt om det är ett evigt gnäll men jag mår fan inte bra! Jag försöker så jävla mycket med att vara glad och visa mig glad inför barnen, men jag är inte det.. jag mår långt ifrån bra! Jag och barnen och Mathias var iallafall på stan för en stund sedan och handlade dom där jääkla gardinerna m, tillbehör. Efter det så bar det hem till min lägenhet allihopa.. Han stannade en stund men sen när han skulle gå igen då vart Bella jättejätteledsen och velade verkligen följa med Pappa, och jag förstår henne men nu är det ju min vecka! Så.. när han gick så Bella hon var som sagt mega ledsen och gick till hallen för att försöka ta på sig sina skor och sin mössa.. hon velade prompt med! Hoppas iallafall att han kommer förbi senare och säger godnatt åt barnen, bara den där jäääkla tiden skulle räcka till någon gång.

Skulle egentligen på fler affärer än dollar och jysk men med två trötta samt hungriga barn så var det bara att ge upp och bege sig hemåt! Nu har jag ju vad jag gör ikväll iallafall, höjdrädd som jag är så är det bara att ta fingrarna ur arslet och börja klättra vid fönstrera för just nu ser det ut som ett getto här, uscha!


Jag saknar Mathias lika mycket som barnen gör :( Fyfan också. Fyfanfyfanfyfanfyfan!!! Tror inte ni fattar hur det känns det här, ingen förstår känns det som.. känner mig ensammast i hela jävla världen! yesyeysyes jag har barnen, det har jag och det vet jag om! Men man behöver även en vuxen! Helst Mathias. Dessutom är jag inte som många andra, tar det slut med en så börjar man med nästa.. äckligt beteende! Ett beteende jag har haft förut men som jag ändrat på. Jag är inte sådan nå mer. Jag vet vad jag vill ha just nu, och det är Mathias! Oavsett alla andras åsikter så bryr jag mig inte.


Nu vart det ett sådant här känslosamt inlägg igen, och jag som har svårt för att prata om mina känslor. Speciellt här på bloggen då jag vet hur jävla många idioter det finns där ute! Jag är er evigt tacksam för alla era fina kommentarer ni brukar lämna ibland, det värmer mitt hjärta nå fruktansvärt! Även om jag inte är den bäste på att visa det så ska ni veta att så är fallet :)


Nästa inlägg kommer det minnen, dessa minnen man ibland bara vill glömmma men ibland bara vill förvara längst in i hjärtat. Livet är inte alltid rättvist, kom ihåg det!

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0