Aldrig mer jourdagis!

Gårdagen ja, känner att jag måste få skriva ur mig all ilska! Jag och Mathias har nog aldrig varit så förbanande som igår när vi hämtade barnen på dagis. Hursomhelst, strax innan tre mötte vi upp för att hämta barnen tillsammans och när vi väl kommer in på själva avdelningen så var grinden mellan hallen och köket uppe, men värst av allt var att Bella satt helt ensam i ena matbordet (finns ett i varje rum).. detta var vid mellanmålet. Iallafall, hon satt ensam utan andra barn eller personal.. alla andra satt i storrummet med dörren stängd! Ensam i bordet satt Bella, i andra rummet, nygråten, utan snuttekudde, utan mellanmål, dreglandes med huvudet på bordet hade hon somnat! Iallafall, vi hämtade fröken i andra rummet där dörrn var stängd.. hon tyckte det var jobbigt att Bella grät så då fick hon sitta ensam utan mellis i ett eget rum i köket. På en hög stol utan bygel!! KLART SOM FAAAAAAN hon skriker och är otröstlig om man tar hennes snuttekudde direkt hon vaknat från lunch vilan. Jävla idioter för fan!! Ena fröken sa att den andra skulle sitta med Bella, men det gjorde hon ju inte utan även "denna fröken" satt i andra rummet med alla andra, alltså vad fan är den förste både blind och döv eller?? Så vi tog iallafall Bella och gick för att klä på ytterkläder och medans vi gör det så smiter en 1åring iväg ut på gården för att lilla grinden är uppe. Så, imorse har vi ringt vik rektor som tog tag i allt direkt och for dit för att se vad fan det är som pågår!

Tackar övre makter för att mitt jobb är slut och att jag blir hemma nästa vecka, för det är även sista jourdagis veckan för veckan efter det så är det vanligt dagis igen! Jour och vanlig ligger i samma byggnad. Och den 8e aug är ordinarie rektor tillbaka, då kommer jag hänga på telefonen som om det aldrig funnits en telefon!!  

Jag som förälder ska känna mig trygg med att lämna mina barn på dagis, jag vill veta att dom har det bra till 100%.. men nu vet jag inte det, och är man otrygg i det så då får dom vara hemma tills allt fixat sig, mina barn är ändå mitt allt. Jag vill inte att dom smiter, eller blir lämnade ensam i ett matbord utan mellanmål, sovandes och dreglandes på en hög stol för att fröknarna inte pallar med barnskrik?? Nejtack! DÅ är mina barn med mig för då vet jag att dom har det bra till 10000000% !! Jag har alltid varit tveksam till jourdagis och aldrig haft dom där, utan dom har fått ha sommarlov.. men jag hade ju rätt, det här kunde man ju fan tro.

Oavsett om jag har jobb nästa sommar eller inte så har jag redan medelat att jourdagis blir det tamejfan inte!!
Över min döda kropp hurrni!




Vad tycker ni, får det gå till såhär??

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0