Hejhej :) Åh så härligt att det var svalare väder idag, äntligen kan man andas normalt hehe! Iallafall.. i förrgår var tjejernas Mormor hit och då kom vi överens om att Felicia får åka till henne över natten! Så sagt och gjort igår åkte hon till byn och kom hem idag och roligt hade hon haft :)


Jag däremot höll på att sakna ihjäl mig efter henne, trots att det bara är ett enda dygn det handlar om! Jag fick ju vissa kommentar på fb att jag "borde skärpa mig" och "jag klarar mig utan henne ett dygn, herregud". Absolut, visst klarar jag mig utan henne.. det handlar inte om det, men jag vet ärligt inte hur funtade vissa är i sina huvuden?? Det är väl ändå GIVET att man saknar sina barn oavsett hur lång tid dom är borta hemifrån? Eller har jag fel? Jag skaffar ALDRIG någonsin barnvakt, eller jo enbart om det är livsviktiga besök på t.ex sjukhuset där det inte är lämpligt att ta med sig kidsen.. annars, då följer dom med mig! Har man skaffat barn så är man baske mig med dom också! Vet ni vad det pinsammaste jag någonsin vet är??? Det är när man skaffar barnvakt för att gå ut och SUPA SIG FULL alt dricka, fyherre vad jävla skämmigt.. och mina ord kommer jag alltid stå fast vid. För när man väl skaffat barn så finns det ingenting som heter att man har "fritid" precis när det själv passar sig, eller att man bara mitt i allt kan dra hursomhelst.. tyvärr fungerar det inte så ;)


Sen är big skillnad på vissa saker, som min Mamma hon VILL vara med Felicia och klart hon får det! Är inte jag som bönar och ber om att hon ska få komma till byn. Men jag vet ju att pigan har det roligt där, och bara för att jag är barnfri så är jag inte ute och roar mig som vissa andra gör, uäääk!!


Där har sanningens ord, av mig :)